17.07.2023
Stopp där, stanna!
KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En lättsam inledning innan allvaret, vår barnkära finlandssvenska duo Sås och Kopp sjunger i sin trafiksång:
”Röd man säger stopp där stanna, grön man säger gå. Dessa gubbar granna måst’ du hålla reda på.”
Grann har minsann naturen och det turkosskiftande havet varit på vår Söderhavsseglats i juni–juli, då vi färdats 2800 sjömil genom vind och vatten, med tankarna högt flygande mellan himmel och hav. Vi har sett sex länder med mångskiftande kulturer och en salig blandning mellan aboriginer och invandrare.
Det finns minsann fler skärgårdar i världen än vad jag förstått tidigare.
Det jättelika området i södra Stilla Havet kallas Oceanien med fler arkipelager såsom Cook Islands (15 öar), Fijiöarna (300 öar), Franska Polynesien (130 öar) med Tahiti, Papua New Guinea (hundratals öar), Samoa, Tonga (160 korall- och vulkaniska öar) och Vanuatu (80 vulkaniska öar).
Någonstans där ligger Kurre-Kurre-Duttön, där Pippis pappa Efraim Långstrump bor. Mer om detta i en reseskildring som ÅU publicerar senare i sommar.
Det intressanta är att i Australien utgör aboriginerna, ursprungsbefolkningen som bott på öarna i 65000 år, cirka 3,8 % av hela befolkningen. Detta betyder att resten är immigranter – ett annorlunda perspektiv till invandringen.
Den europeiska kolonisationen inleddes 1788 då brittiska straffångar fördes till New South Wales. Aboriginerna på öarna i Torres sund lever i enlighet med sina uråldriga vanor, landstigning är förbjuden för att skydda öborna.
Aboriginerna har en stark egen kultur som tar sig uttryck i både litteratur och musik (läser som bäst den prisbelönta boken ”Song of the Crocodile” av Nardi Simpson som även är en känd Yuwaalaraay-kompositör och musiker från New South Wales).
Däremot i Papua New Guinea bor 6,3 miljoner invånare som talar 820 olika språk. Bara drygt hälften är läskunniga.
Det finns 35 politiska partier och endast en premiärminister har klarat av att sitta ut mandatperioden på 5 år. Detta syns i den oroliga gatubilden i huvudstaden Port Moresby.
Under resans gång har vi varit ’offline’ dvs. utan internetuppkoppling i långa perioder.
Vi läste dock om de utdragna regeringsförhandlingarna innan midsommaren, men vi kom egentligen först på kartan då vi anlände till Darwin den andra helgen i juli.
Och det var just den veckan stormen bröt ut kring finansminister Riikka Purras rasistiska skrivelser. Låt vara för 15 år sedan, men den invandrarpolitik hon och sannfinländarna driver är ohållbar både ur ett mänskligt perspektiv och med avseende på Finlands framtid.
Nu har regeringskrisen bara gått för långt, det enda man läser om Finland här på andra sidan jordgloben är att vår regering är rasistisk.
Hur ska vi kunna få efterlängtad talang till Finland med denna invandrarpolitik!? Vi borde inte bara skämmas utan sätta stopp för denna politik.
Jag läste även ”Dups” inlägg på LinkedIn i Darwin: Duleepa Dups Wijayawardhana är född i Sri Lanka, uppvuxen i Hong Kong och inflyttad från Kanada år 2017.
Han är en av våra mest begåvade invandrare inom IT-sektorn och teknologichef (CTO) på det internationellt framgångsrika bolaget Supermetrics i Helsingfors.
Dups skriver att han hade aldrig kommit till Finland om denna invandrarpolitik gällt då och han överväger att lämna tillbaka det pris som han erhållit som årets CTO i protest mot de förändringar i invandringslagen regeringen planerar.
För den som är intresserad att läsa mer om detta kan ta sig till länken här (artikeln är på finska).
Min fråga till regeringen, i första hand statsminister Petteri Orpo och Samlingspartiet, samt vår egen ”skärgårdsminister” Sandra Bergqvist och SFP-ledningen är: hur länge ska vi behöva fortsätta så här innan ni säger ”STOPP där, stanna.”
Timo Ketonen
Entreprenör och placerare, bosatt i Nagu och Åbo
Reflektioner om ledarskap
KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Denna gång väljer jag att skriva om ledarskap, inspirerad av ett ledarskapsseminarium i Lysekil på den svenska västkusten. Det finns oändligt många böcker om organisation och ledning, så det är inte så lätt att sammanfatta mina erfarenheter om gott ledarskap i en kolumn. Men vi gör ett försök.
Jag kom i beröring med gott ledarskap redan under skoltiden. Vissa av våra lärare var goda ledare, de ledde skolarbetet med sakkunskap och en lämplig portion av auktoritet. Bäst minns jag vår historielärare och prorektor Berit Björklöf och modersmålsläraren Birgitta Abrahamsson , även kallad ”Abbedissan”.
Varför tycker jag att de var goda ledare?
De väckte intresse för sitt ämne, fick eleverna med sig och fick oss att leverera goda resultat i studentskrivningarna.
Under skoltiden hade vi också förmånen att lyssna till krigshjälten, general Adolf Ehrnrooths fina tal. Han var liten till växten, men en oerhört stor personlighet. Hans ord fick oss att stå i givakt i festsalen. Det är ett minne för livet.
Min farmor, som för vissa var känd som bergsrådet Irja Helena Ketonen , men för mig blott ”Mummi”, var en god ledare. Hon kunde vara bestämd och målmedveten, hade en fast hand i det företag hon ledde, men hade även ett stort hjärta och förmåga till medkänsla.
Hon visade sin empati genom att allt som oftast ta tid för ett handikappat springbud, serverade varm soppa till strejkvakterna som stod i vinterkylan utanför Köpmansgatan 5, trots att de hindrade redaktörerna från att producera morgondagens tidning.
Hon grundade ”Kymppiklubi”, en tjänstemannaklubb för cheferna och redaktionscheferna inom tidningskoncernen. Men först och främst framstod hon som en modern människa med fria tankar och högt till tak, trots att hon saknade formell utbildning. Senare i livet är det just hon som blivit min förebild bland alla ledare i näringslivet.
I april hade jag möjlighet att delta i ett ledarskapsseminarium i Lysekil på inbjudan av professor Bengt Kristensson Uggla , som innehar Amos Andersson -professuren i vetenskapsfilosofi, organisation och ledning vid Åbo Akademi.
Det blev två oerhört intressant dagar med sju seniora ledare från Finland och Sverige inom bildning, kommunikation, kultur, forskning och näringsliv.
Vi hade intensiva diskussioner under dagen, efter middagen och följande morgon. Vi kom till insikt att trots att vi var helt olika personer med olika bakgrund, fann vi en gemensam nämnare. Ingen av oss hade någonsin planerat sin karriär, det var närmast en ”osynlig algoritm” – även kallad slumpen som har förkovrat oss till de ledare vi är idag. Jag brukar gärna citera Tommy Tabermanns dikt ”Eksymättä et löydä perille”, då jag beskriver min väg till den person eller ledare jag är idag.
Så är det. Ibland är det de krokiga vägarna som lär oss att ta ansvar, visa empati och lyssna på varandra. Sedan är vi måhända redo att visa vägen för andra.
Jag önskar alla ÅU:s läsare en skön sommar. Nästa gång skriver jag min kolumn, eller en eventuell reseskildring från Söderhavet. Har vi tur får vi träffa Pippi och hennes far på någon av öarna.
Timo Ketonen
Entreprenör och placerare, bor på Lillandet och i Åbo
27.03.2023
Better Monday® Podcast
The Better Monday podcast is live today on Apple podcasts and Spotify. Welcome to listen Timo’s thoughts about impact investing, work culture and the importance of empathy in a business context.
Many thanks to Milla Heikkilä and Sofokus for the interview.
Mera >
