Höstmotion behövs för kropp och själ

KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER

I år har det gått precis som Tomas Ledin skrev i sin gamla sommarhit: Sommaren var kort än en gång och hösten kom med vindens fart. Det har varit dags att ta itu med höstens utmaningar och även arbetslivet börjar så småningom återgå till ”det nya normala” med både fysiska möten varvat med distansjobb. 

Att orka vara kreativ under den långa mörka perioden kräver motion och fysisk aktivitet.

För mig har hösten alltid varit en fin årstid med de granna höstfärgerna i naturen, speciellt här ute i skärgården har det varit en sällsamt vacker höst. 

Det har även gällt att komma igång med träningen. Sommaraktiviteterna med golf, tennis och segling har bytts ut mot morgondopp i det uppfriskande havet, samt vandring i den vackra skärgårdsmiljön.

För mig personligen är motion ett måste, inte bara för att hålla humöret uppe under de allt kortare dagarna, utan också för att bromsa åldrandet i kroppen.

Det är av vikt att hålla muskelkonditionen i skick och detta kan man naturligtvis göra på många olika sätt. För mig fungerar gym bäst, varvat med stavgång och långa promenader i naturen. Även arbete på gården här ute på Lillandet är bra motion: det finns alltid träd att fälla och löv att kratta.

Hösten är också en bra period för läsning och tankegymnastik. Bokmässan i Åbo arrangerades nyligen för första gången på två år och det var intressant att få höra ärkebiskop emeritus John Vikströms tankar om 2000-talets utmaningar i samhället, samt Kjell Westö berätta om sin skärgårdsroman Tritonus.

Bägge författarna gav ett synnerligen sympatiskt intryck och ökade läslusten. Det känns bra att samhället öppnas så småningom och att vi kan ta del av denna typ av evenemang känns rätt lyxigt efter ett så långt uppehåll.

Tillbaka till friluften. Höstens nya favorit är Hundbanans motionstrappa i Pargas. Ett projekt som drivits av lokalt talkoarbete initierat av Johan Kronberg med flera. Trappan med sina 470 steg bjuder både på motion och mer seriös träning för den som är hugad.

Syreupptagningsförmågan förbättras garanterat på vägen upp och som belöning får man njuta av den fina utsikten. Motionstrappan är byggd så att den lämpar sig för både ung och gammal, steghöjden är lagom låg. 

För den som är intresserad av historia kan ännu nämnas att namnet inget har med att rasta hundar att göra; namnet Hundbanan härstammar från att de små vagnar som förut användes för att frakta bort sidosten från kalkgruvan kallades hundar.

Projektet har fått mycket publicitet i både lokala medier och i TV-Nytt och är ett fint exempel på den vi-anda som råder i Pargas. Projektet har även fått flera privata bidrag och understöd från det lokala näringslivet.

Hundbanans motionstrappa ökar Pargas attraktivet som boendemiljö och är ett bra tillskott till de många fina idrottsplatser som redan finns i staden.

Som kolumnist i ÅU är jag givetvis intresserad att höra vad som motiverar dig att motionera mer under hösten och det långa vinterhalvåret?

Kom gärna med kommentarer eller tips om intressanta motionsställer eller vandringsstråk. Det glädjer mig stort om du vill dela av dina upplevelser i kommentarfältet. Att känna sig frisk i kroppen håller en klar i knoppen!

Timo Ketonen
Entreprenör och placerare

Ge det sociala umgänget utrymme att frodas – ni skaffar er vänner för livet

KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER

Denna gång skriver jag min kolumn hemkommen från den årliga träffen med mina alumnivänner från Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Jag känner mig en smula nostalgisk så därav det personliga greppet i texten.

När jag skriver dagens kolumn tänker jag speciellt på de unga personer som nyligen påbörjat sina studier vid Novia, Åbo Akademi eller någon annan av våra högskolor. 

Hoppeligen kommer närstudier att vara möjliga under detta läsår igen: det gäller att ta sig tid för att bygga nätverk. I bästa fall ger studietiden inte bara nyttiga kontakter för framtiden utan vänner för livet.

Vi startade två traditioner i slutskedet av studierna vid Åbo Akademi, där jag själv studerade vid Handelshögskolan under åren 1984–1988. De ursprungligen 12 grabbarna vid Hanken bildade sin egen alumnförening under namnet MENSS-orden. Grabbarna, kanske numera gubbarna, kom från hela Svenskfinland d.v.s. huvudstadsregionen, Åboland, Åland och Österbotten.

Vi skrev våra egna stadgar och strukturerade upp årsmötena med roterande värdskap på fritt valbar ort. I programmet ingår alltid en seriös del med företagsbesök och ett inslag av den lokala kulturen eller en naturupplevelse. 

Däremellan har vi tagit oss tid för att berätta historier från studietiden och livsstigen; det är ett väldigt lojalt sällskap där även privata ärenden diskuteras öppet. Själva årsmötet har alltid varit mer formellt med frackmiddag och eftersom det har handlar om enbart herrar bär vi alltid svart väst.

Under årens lopp har vi alltsedan 1988 besökt flera olika länder där våra medlemmar bott och arbetat, samt många fina ställen i Finland.

Årets möte gick av stapeln i Österbotten med Solf gästgivargård som bas. Vår ordförande för året, Tom Westermark hade sytt ihop ett gediget program med bland annat företagsbesök på kosmetikföretaget Dermosil i Korsnäs: ett intressant företag med cirka 400 produkter, egen produktutveckling och endast onlineförsäljning i den egna webbshoppen. Ett mycket lärorikt besök och roligt att se hur ett lokalt företag har vuxit sig framgångsrikt under 25 år av verksamhet.

Fredagsaftonen rundades av med besök till Kyrö Distillery Company, med gintasting och en fin middag i deras trivsamma lokaliteter. Lördagen tillbringades i den karga och steniga skärgården med utfärd till Strömmingsbådan, där vi besökte fyren och fick höra intressanta historier från svunna tider på äkta lokal dialekt.

Årsmiddagen var återigen en höjdpunkt, där vi uppvaktade de som nyligen blivit morföräldrar eller fyllt jämna år. Framför allt firade vi MENSS-ordens 33:e årsfest. Det är rätt unikt att ett så fint sällskap hållit ihop så länge och att vi faktiskt träffats varje år efter att vi slutfört studierna. Vi är givetvis stolta över denna tradition och tackar Åbo Akademi att vi fick möjlighet att bekanta oss med varandra under studietiden.

En annan tradition som vi startade 1989 var en kräftskiva på Åvensor i Åbolands skärgård, en tradition som levde vidare i 30 år. I början var vi ett större sällskap bestående av studiekamrater från olika fakulteter vid Åbo Akademi som sammanstrålade för att fira augustinatten med kräftor och sång.

Sedan fick de flesta av oss barn som fick vara med på kräftskivan tills de blev fullvuxna och började skapa sina egna traditioner. Under de sista åren var det bara vi ”gamyler” som träffades igen.

Efter den 30:e kräftskivan har vi fortsatt umgänge i mindre sällskap. Alltjämt fortgår vänskapen med dessa kära vänner från studietiden. Det kan inte bli mer värdefullt än så: vi har haft så mycket glädje av umgänget och även ett stöd av varandra då livet haft sina törnar.

Mitt budskap till alla unga människor som påbörjat sina studier är att ge det sociala umgänget utrymme att frodas. Ni skaffar er vänner för livet. Vi äldre kan gärna gå tillbaka och minnas den ljuva tiden.

Timo Ketonen
Entreprenör och placerare

Hur utvecklas arbetskulturen i det nya normalläget?

KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER

Efter en skön och solig sommar är det så dags att ta itu med arbetet igen. Detta är andra året vi återgår till vardagen efter att ha fått njuta av en relativt lugn sommar med avseende på pandemin. 

Ute i skärgården och speciellt på min hemort Nagu har jag förstått att krögarna och de lokala företagarna har sett en positiv utveckling i och med alla de människor som firat ’hemester’.

Men hur ser hösten och kulturen på arbetsplatserna ut när vi väl återgått till vardagen? För många arbetstagare fortsätter distansarbetet, emedan endel arbetsplatser har övergått till en hybridmodell där man jobbar till exempel 3 dagar i veckan på distans och 2 dagar på kontoret.

Detta gäller givetvis inte i många yrken där det krävs närvaro såsom i industriarbetet, skolundervisningen och sjukvården. 

För universitetlärare och studeranden återstår det att se om en hybridform blir bestående, det vill säga att närvaro gäller för grupparbeten och första årets studerande, emedan många kurser även i fortsättningen kan ske över nätet.

Det jag mest grubblat på är hur förändringarna präglar arbetskulturen och hur individen påverkas av detta. Människor som har en god motivation och gärna tar eget initiativ till att styra sitt arbete kan tänkas klara sig väl även i den situation då vi fortsätter att jobba åtminstone delvis på distans.

Däremot finns det människor som behöver både hjälp och stöd i sitt dagliga arbete, vilket ställer större krav hos de som jobbar i en chefsposition.

Det handlar inte enbart om att motivera de anställda och styra upp arbetet, utan det krävs mer fler kompetenser än så. Empati och en omtanke är goda egenskaper hos både chefer och medarbetare i dessa tider. Det är många som behöver hjälp, men kanske inte kan uttrycka sig på rätt sätt för att nå till de distansarbetande kollegorna.

Kroppsspråket säger mycket när vi är närvarande på arbetsplatsen, men det är svårare att skönja bekymmer och oro i ett Teams- eller Zoom-möte över nätet. Just därför gäller det att vara lyhörd och ställa enkla frågor som ”Hur mår du just nu?” eller ”Är det något jag kan hjälpa till med för att du skall lyckas utföra ditt arbete på ett meningsfullt sätt?”

Professor Gunilla Widén och Åbo Akademi är med i ett nordiskt forskarteam som är intresserade av hur våra arbetsplatser och arbetssätt gällande informations- och kunskapsdelning förändras.

Forskarteamet undersöker bland annat vilka sätt att söka och utbyta information som förändras, eventuellt försvinner, och/eller tillkommer, varför de gör det och med vilka konsekvenser (för både medarbetare och arbetsplatsen), som resultat av en period av hel-digitala arbetsplatser (till exempel nu under covid-19 pandemin), det vill säga i “peopleless offices” och hur arbetspraktiken återgår post covid-19.

I de första intervjuerna har även de individuella frågeställningarna kommit upp: det är inte bara chefens utan även medarbetarnas sak att hjälpa till där det behövs. Det ska bli intressant att få läsa om forskningsresultaten när studien väl är färdig.

För min egen del har distansarbetet fungerat bra med tanke på att jag bor i skärgården. Jag är med i styrelsen i sex olika företag och två stiftelser.

Här har distansmöten blivit det nya normala, vilket gör att vi disponerar över tiden på ett mer effektivt sätt och resandet har avtagit markant. 

Däremot saknar jag sociala kontakter och även i de uppstartsföretag jag är med i är även fysisk närvaro en fördel i synnerhet när vi försöker skapa något nytt. Kreativitet gynnas av närvaro och samverkan.

Jag önskar ÅU:s läsare en aktiv höst och håll humöret uppe även i det dagliga arbetet.

Timo Ketonen
Entreprenör och placerare