Distansarbete och coworking är en möjlighet för skärgården

KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER

Denna gång skriver jag om ett kärt ämne som jag verkligen brinner för, det vill säga distansarbete i en kreativ skärgårdsmiljö. I skrivande stund befinner jag mig på Strandbo i Nagu, där uppkopplingen fungerar även i dessa semestertider, då mitt mobilnätverk hemma på Lillandet endast fungerar sporadiskt.

Jag hade förmånen att få vara med i en arbetsgrupp med företagare och näringslivsexperter i samband med projektet om en vägkarta för en framtida livskraftig åboländsk skärgård, finansierat av PBI Stiftelsen och Svenska Kulturfonden.

Vårt arbete hade sitt fokus i nutid och blickade framt till år 2030. 

Chefredaktör Tom Simola skrev i sin ledare (ÅU 30.6.2022) att trots att vägkartan är en bra sammanställning innehåller den ”få helt nya element”.

Det kan stämma när det gäller infrastrukturen, även om t.ex. Partel erhållit en betydande summa EU medel för att förse 18 nya områden i skärgården med fiberanslutning under åren 2022–2024.

I arbetsgruppen för företagsamhet och attraktionskraft försökte vi tänka utanför lådan. Vi kom fram till tre olika arbetshypoteser. 

Den första är att inget nytt händer och att företagande i skärgårdsmiljö fortsätter som förr. 

Det är inget fel på att lokala företagare gör som de alltid gjort, men detta skapar inte tillväxt eller nya arbetsplatser i skärgården.

Våra egentliga hypoteser som ska testas är två:

1. Archipelago 3.0. Det nya normala är att de flesta företag tillämpar en hybridmodell och fysiska möten krävs inte i samma mån som tidigare. Skärgården är redan nu ett område som individer söker sig till och här erbjuds en unik och kreativ arbetsmiljö. Detta gäller i synnerhet för de bolag som utvecklar i det digitala ekosystem som en medlem i arbetsgruppen, ÅU kolumnisten Mårten Mickos kallar för Web 3.0, det vill säga nästa fas av internet och applikationer i den virtuella verkligheten.
2. Hållbarhetsnäring. Det investeras massvis i hållbarhet nuförtiden. Många initiativ är så små ifråga om anläggningar och personal att de lämpar sig för utlokalisering till skärgården. Som konkreta exempel kan nämnas t.ex. tillverkning av vassröjningsmaskiner eller elektriska propulsionssystem för segelbåtar och turistbåtar, samt mindre fartyg.

Det finns fler forskningsrapporter som visar att distansarbete i en hybridmodell gynnar arbetstillfällen, den fysiska hälsan samt produktiviteten för experter inom olika branscher som bygger på kompetenser inom t.ex. produktutveckling och IT (jag hänvisar till en artikel i affärstidskriften Forbes 4.2.2022).

I en färsk enkät publicerad av Företagarna i Finland uppgav 21 procent av närmare 10 000 företagare att distansarbetet inverkar på deras lokalbehov. Hela 36 procent anser att behovet av lokaler i tätorter minskar något eller avsevärt.

Detta har vi även fått erfara i sommar i diskussioner med vårt nätverk av företagare, IT-bolag och privata placerare, samt placeringsfonder som investerar i uppstartsföretag.
Som en konkret följd av det jag beskrivit ovan har jag tillsammans med Patrik Anckar grundat företaget A’Pelago Experience Ab.

Bolaget är registrerat på Lillandet med ett kontor på Airisto Marina. 

A’Pelago Experience är ett nytt koncept för entreprenörskap, kreativitet och innovation. 

Initiativtagarna drivs av visionen om en kreativ och livskraftig skärgård som upprätthålls på ett hållbart sätt. 

Vår andra plats för coworking-rum är Strandbo i Nagu och vi hoppas kunna samarbeta även med Skärgårdsstiftelsen i Korpoström samt med lokala företagare i Pargas och Nagu.

Läs fler kolumner av Timo Ketonen här

Timo Ketonen
Entreprenör och placerare, skäribo på Lillandet, född och uppvuxen i Åbo