Metaversum: behöver vi en virtuell verklighet?

KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER

Denna höst har det skrivits mycket om ’Metaversum’, som är ett annat ord för cyberrymden, eller eventuellt den nästa fasen i internet. 

Begreppet metaversum betecknar en alternativ värld av tredimensionella miljöer som man kan nå i datorspel för flera användare, eller i speciella gemenskaper i en värld som har avbildats i en digital miljö.

Ordet metaversum (metaverse på engelska) infördes redan 1993 av den amerikanska sci-fi författaren Neal Stephenson i romanen Snowcrash.

Ofta associeras metaversum med VR-glasögon (VR står för ’virtual reality’, alltså virtuell verklighet). 

Dessa möjliggör att man kan göra en virtuell resa i en tredimensionell värld, t.ex. virtualhandla i ett digitalt varuhus, surfa på vågorna vid en solstrand långt borta från hemsoffan, eller delta i ett virtuellt möte där du faktiskt kan se dina kolleger placerade kring bordet i det digitala rummet (istället för smartmobilen eller en datorskärm, då du deltar i ett Teams eller Zoom-möte).

Men behöver vi verkligen en virtuell verklighet? I dagens läge försvinner de flesta människorna i sin egen verklighet då de fingrar på sin lilla skärm på mobilen för att komma åt världshändelser och sina vänner i sociala medier. Eller så dyker vi ner i en diskussion på nätet med andra intresserade i ämnet. 

Är det verkligen sunt att vi ska sitta med VR-brillor på näsan istället för att konversera med varandra. Det kan man verkligen fråga sig, men det är tydligt att många teknologiföretag har sett en kommersiell möjlighet i att utveckla applikationer och tillämpningar för en tredimensionell verklighet.

Facebooks moderbolag döptes om till ’Meta’ och enligt bolagets vd Mark Zuckerberg satsar de nu stort på en tredimensionell framtid. Redan år 2014 köpte Facebook upp Oculus, den första tillverkare av VR-glasögon. 

Nu ska Meta rekrytera 10 0000 utvecklare inom EU området för att ta fram kommersiella lösningar som bygger på en virtuell verklighet.

Nu vill alltså Facebook inte bara äga rätten till dina personuppgifter och integritet, utan de vill även placera dig i sin virtuella värld. Detta på gott och ont, det får var och en bedöma själv.

Satsningen inom EU området bygger på tillgång av teknologikunniga människor och utgör även en möjlighet för finländska förmågor och teknologibolag.

Det finska bolaget Varjo (skugga) har utvecklar en ny, lättare version av VR-brillor. Varjo har tagit fram en plattform för utveckling av högteknologiska VR-glasögon och kommersiella applikationer för bl.a. bilindustrin och industriella formgivare. 

De satsar numera även på VR-teknologi för konsumenter, dvs. glasögon som är lättare att bära och har en högre upplösning. Den nyaste versionen av dessa kostar ca 1990 euro utan licensavgifter. 

Varjo räknar med att dessa möjliggör en förmånligare lösning för de användare som vill prova på flygsimulatorer, köra virtuell rally eller kanske till och med musicera tillsammans på en virtuell konsert. 

Tänk dig att kunna spela gitarr hemifrån medan dina övriga bandmedlemmar är på andra sidan jorden, eller kanske spela tillsammans med Mark Knopfler i en virtuell version av Dire Straits gamla goding Sultans of Swing. 

Man kan också tänka sig ett flertal applikationer för undervisningsmiljöer vid högskolor såsom en virtuell operationssal där medicine studeranden kan öva sig på kirurgiska ingrepp innan de tillämpar sin färdighet på riktiga patienter.

Det är av vikt att den virtuella verkligheten utvecklas i en öppen värld, dvs. där olika teknologibolag utvecklar sina applikationer och tjänster i en gemensam plattform. Så var det ju ursprungligen tänkt med World Wide Web, den första fasen med internet. 

Men sedan utvecklade vissa bolag såsom Facebook sina slutna trädgårdar. Vi får hoppas att detta inte är avsikten med grundandet av Meta.

För den som vill läsa mer om metaversum rekommenderar jag ett avsnitt i Kvanthopp av vetenskapsredaktören Marcus Rosenlund på Svenska YLE. Avsnittet finns tillgängligt på Yle Arenan. 

Timo Ketonen
Entreprenör och placerare.